Plums, min första labrador (Aroscas Horesovsky) kom till mig och min dåvarande man redan 1970.  Plums, som var en högställd, gänglig labbe (som labbarna såg ut på 70-talet), var efter INTUCH NORDUCH SJCH Sandylands Geoff u. Aroscas Bat-Zeba.  Hans kullbror Haas, som var mycket lik Plums, blev både SUCH och FINUCH och dessutom SJCH.  Men Plums ställdes aldrig ut eller tränades för prov utan var min ridkompis och var med mig ute i skogen med hästarna varje dag sedan han var 1½ år fram till han var drygt elva år, då han tyvärr blev överkörd.  Trots svåra skador repade han sig och levde tills han var nära 14 år gammal.

Plums 11år och Sputnick                              Plums och Max      

 

Efter ett par år kom Baloo (f. 1972 e. INTUCH NORDUCH SJCH Powhatan Sentry u. Puhs Beanka) också in i familjen.  Baloo var en mycket kraftfull, stilig labbepojke, som tyvärr blev överkörd och dog vid endast 18 månaders ålder.

Baloo

 

Sorgen efter Baloo gick inte över förrän den gule hanen Tryggs Max (f. 1974 e. INTUCH NUCH SUCH Nokeener Welshman u. NORDUCH Krysants Rosemary) kom in i mitt liv.  Max var den mest trogne och mjuka hanne man kan tänka sig.  Han var alltid med mig och jag behövde aldrig ha honom i koppel eller tänka på att han kunde rymma.  I stallet var han vikarierande kattmamma och när Max kom gick katthonorna ut och lämnade över sina ungar till honom.   Max och jag fick 12 underbara år tillsammans och han står fortfarande mitt hjärta mycket nära.

Max och Sputnick

 

Max 10 år

 

 

Min första bruna labrador blev Charlie Brown (Egon f. 1979 e. SUCH Rocheby Jazz Time of Follytower u. Olla (e. SUCH SFUCH SJCH SLCH Kamrats Buse).  Charlie var en mycket snygg och trevlig hane som ställdes en gång och då blev 2:a i ökk med CK.  Han levde till han blev 12 år och var omtyckt av alla, både människor och andra hundar, och han fick under några år följa med mig till jobbet, där han tillbringade hela dagarna under mitt skrivbord utan att störa någon. 

Charlie 12 år

 Charlie var ensamhund ett antal år till dess att Massgaistens Bruttbonde (Rulle f. 1988 e. Älvgårdens Air Marshal u. Massgaistens Källingen) kom till oss.  Rulle var en omplaceringshund, som jag övertog från Kennel Eaglebess.  Detta var min första kontakt med Barbro och Mauritz Karlsson på Kennel Eaglebess och därifrån har de flesta av mina hundar därefter kommit.  Rulle hade en etta på den ena höftleden som han aldrig hade några besvär av.  Men en dag efter en skogspromenad blev han kraftigt halt.  Röntgen visade att höftleden var helt förbroskad och han fick därför sluta sin dagar, endast 8 år gammal.

 

Rulle med sin bästis Kiddy

 

De första 30 åren av mitt liv med labradorer har levts med hanhundar.  Den första tiken kom också från Eaglebess och hette Eaglebess Mimy.  Tyvärr hade hon PRA och blev med tiden helt blind.  Hon och Rulle fick senare sällskap av Ludde, en renrasig labrador som jag aldrig hade några härstamningsuppgifter på, eftersom han kom till oss som 5-årig omplaceringshund från Djurens Vänner.  Ludde var en mycket snäll och glad labbe, alltid i farten trots att han hade, skulle det visa sig så småningom, grovt höftledsfel.  Han var med mig på mina dagliga ridturer och tack vare sin kraftiga muskulatur klarade han sig gott till han var 12 år.

Mimy väntar på mat

 

Ludde 12 år

 

 Min sista (?) hane var Eaglebess Elof (Loffe, f. 1997 e. Cha´s Teddy Toyvo u. Annual´s Scarlet O´Hara).  Jag brukar skämtsamt säga att Loffe var ”mannen i mitt liv” - med andra ord en helt underbar hane som tyvärr fick borrelia och erlichios när han var 8 år och sedan aldrig blev helt återställd.  Han fick därför sluta sina dagar som 10-åring i maj 2007 och är fortfarande mycket saknad och har lämnat ett stort tomrum efter sig.

När Loffe var 5 år kom vi som först i kontakt med jaktapportering och i början av 2000-talet gick jag och Loffe några apporteringskurser.  Loffe älskade att apportera, speciellt i vatten, och han hade säkert kunnat bli mycket bra om vi börjat tidigare. Nu blev avlämningarna aldrig riktigt bra och vi hann aldrig starta på något prov.  På utställning hade Loffe 1 ökl och fick så sent som vid 9 års ålder hp i veteranklass.  Han blev också bästa Eaglebesshund på kennelträffen 2002.  Å, vad jag saknar Dig, min stilige gule vän!

Loffe

 

Maja och Loffe

 

Loffe och Ida

 

 

Loffe - Sista bliden maj 2007

 

Jag och Loffe